Att ha en älskare/älskarinna - hur får man det att fungera?

[ThOMas]

Jag har följt en del resonemang kring hur sex hänger samman med romantik, vilka band sex skapar mellan människor, och så vidare. Ofta så förespråkas en relationsform där man är varandras vänner och älskare - utan att man för den skull är tillsammans i ett romantiskt förhållande. Till exempel Osho-rörelsen förespråkar ju "gränslös kärlek" och målar upp en utopi där man ska kunna älska varandra och älska _med_ varandra utan att uppleva en samhörighet där man behöver trohet för att inte bli sårad. Jag tycker det verkar superlogiskt i teorin: "Klart man kan ha ett platoniskt förhållande och i tillägg lite fysisk intimitet när lusten faller på, utan att det betyder något mer än 'bara sex'..."

I verkligheten verkar det vara betydligt mer komplicerat. Det är som att Osho har glömt något. I mitt eget liv så verkar det snarast omöjligt; varje, och jag menar _varje_, gång som jag har haft den typen av öppet förhållande med någon så har det varit dysfunktionellt. Antingen så har hon blivit kär i mig, eller så har jag blivit kär i henne, eller så har jag hamnat i ett förhållande där man inte bara är vänner och som är under press av en schizofren märklig känsla av "samhörighet med någon som man inte hör samman med".

Liksom obehag och sårade känslor, snarare än gränslöshet och frihet.

Det vanligaste är att jag är/blir kär i henne och känner mig olycklig eller utnyttjad av att inte få trohet i relationen - trots att jag medvetet har gått in i förhållandet utan förväntningar, med ett totalt förkastande av normer och konventioner och med en övertygelse om att jag inte ska utveckla den "djupare" typen av känslor man har när man är kär i någon. Och särsklit irriterande är det att som MAN behöva bli så väldigt kär och sårbar hela tiden. Jag menar, skulle inte det vara en "feminin" känslofunktion?

Är det någon där ute som har råd att ge - vad är det som krävs för att man ska kunna ha en älskarinna som man inte är tillsammans med, utan att det blir så oerhört mycket känslomässiga komplikationer? Smidigast hade väl varit om man kunde _välja_ vem eller vilka man skulle bli, vara eller upphöra att vara kär i. Uppenbarligen är kärleken en starkare kraft än så.

Om någon kan ge mig svar så är det healing för mitt hjärta.


Gott nytt år, med mycket kärlek och medvetenhet!

Thomas

[Ada]

Det er bra, Gurven, for gjør vi ikke det , men lar oss hemme av frykt, vil vi angre når vi ikke lenger kan gjøre det her på jorda. Og erfaring i kjærlighet kommer godt med om vi vil være rustet til å leve i en kjærlig atmosfære når kroppen er borte.

[Ada]

Men Gurven, hvordan får du det til å stemme: "om man blir sviktet har man sviktet seg selv" ?som du skriver et stykke ovenfor. Kan du si det gjelder et barn der en av foreldrene har solgt eller stukket av fra barnet sitt? Er det ikke like greit å si at den som svikter andre svikter seg selv?Men uansett, slike utsagn viser bare en liten del av sannheten. Å bli sviktet er ingen opplevelse, ingen følelse.

[Ada]

Jeg tror ikke på tidligere liv så det forklarer forskjellen. Jeg tror ikke jeg blir sviktet fordi jeg har sviktet i et tidligere liv. Jeg er mer fristet til å tro at jeg blir sviktet av foreldrene mine for å forstå at Gud aldri svikter slik mennesker gjør,og at jeg skal lære å ikke svikte meg selv i.o.m. at Gud aldri svikter meg.

[Mintdroop.]

Hva da hvis det fakktisk føles ut som om man har funnet den rette inni alt det, men det ikke blir gjengjelt på noen som helst måte. Det føles rett og man har ikke lyst til å finne noen andre i det hele tatt. Hva da? Man må jo gi opp og se om man enten finner noe mye bedre eller noen som vil fakktsk ha deg. (Mye tanker rundt dette emnet sæ.) Man stenger seg jo selv uansett på en måte hvis man da fortsetter med det samme når det kun er et slikt forold. Man klarer jo ikke direkte å se noe annet. Hvis man da ikke har flere på lur vel og merke.

[Ada]

Mintdroop:Hvis man tror man har funnet den rette og det ikke blir gjengjeldt kan man ikke ha funnet den rette, kan man vel? Jeg mener, om den andre ikke oppfatter deg som en god match vil det ikke kunne bli det heller.Og antakeligvis ser han noe du selv er blind av forelskelse til å kunne se som gjør at han finner dere upassende for hverandre. Ikke kast bort energi på en som ikke vil ha deg. Fort deg å komme over han og invester i deg selv. Når du er over han vil du selv se at han ikke var så fantastisk ellervar en så fantastisk match likevel.

[Mintdroop.]

Ada:Det får meg egentlig til å tenke på hvordan vet man egentlig at man har funnet den rette? Man kan føle det i det øyeblikket man blir et par og alt det der, men etter hvert så kan man plutselig se at dette er jo ikke det rette.

Og komme over ham kan bli en lang prosess. Har sitti i det i 2 år.

[Ada]

Mintdroop:Det kan jeg ikke gi noe godt svar på. Det er så mange syn på den saken. Og selv vet jeg ikke hva jeg skal tro.
Noen er rett for meg kun en kort periode. Noen er rett for et spesielt formål. Noen har man et magisk bånd med kanskje for alltid uten at man vil være sammen. Noen vil man ha barn med. Noen snakker man utrolig bra sammen med. Ingen er perfekt. Og siden alle forandrer seg hele tida hvordan kan noen være perfekt for en alltid? På en måte kan man si alle kan være rett også siden vi på sjelsplan er ett med alle. Og spør du en annen får du kanskje en drøss med andre nyanser av dette. Finner du et par som har vært gift mange år og som med hånda på hjertet sier de er rette for hverandre, aldri har vært usikre og alltid har elsket hverandre, ja da, har du svaret hos de. Selv venter jeg ikke å finne den rette. kanskje vil jeg dermed ikke finne han heller. men om man ser for seg at han skal være sånn og sånn, ja så finner man en som er sånn, men om man blir så lykkelig av det er en annen sak. Tror at om man overlater til Gud å gi oss det vi trenger så får man det man trenger. Hvem vet det bedre enn Gud? Dette var et elendig svar.Håper du får bedre svar fra en annen.

[Masa]

Jeg tror du skal bare gi blaffen i hva Osho-tilhengere og for den sak hva Osho sa da han levde.

Mannen ble tullete etterhvert, var avhengig av den gassen som tannleger bruker (som kalles for laughing gas på engelsk), og lærte tilhengerne sine ting fra boken "Mein Kampf" som Hitler skrev. Og hans elskerinne drepte seg selv på et hotellrom, fordi ting ble så gærnt som det ble.

Sex uten kjærlighet vil skade etterhvert fordi man venner seg selv til at følelser er ikke noe viktig så pytt pytt. Til slutt ender man opp med mangel på følelser fordi man har lært seg selv at sex uten å ha kjærlighet i det er det som er det riktige.

[Ada]

Hei Mya: Det siste du sier har jeg vanskelig for å tro. Er det av egen erfaring du snakker når du sier det eller hva?

[Masa]

Det er logisk.

Livet er som et rollespill og hvis vi gjentar noe hele tiden så tror vi på det til slutt.

Slik blir løgner også trodd på. Gjenta den hele tiden og du tror på det til slutt.

Jeg har nok erfaringer med menn som jeg så egentlig ikke brydde seg om meg selv om de trodde det, til å vite hva jeg snakker om. Jeg senser det, jeg ser det i øynene på de, til og med fra første øyeblikk jeg ser i øynene på de. Og skulle ha kuttet kontakt fra da av. Men siden jeg stadig prøvde å lure meg selv med at å de bryr seg om meg så gikk det lengre enn hvis jeg hadde virkelig lyttet til intuisjonen og hva den sa til meg.

Slike ting blir husket i underbevisstheten. Og blir trodd på, om man repeterer det ofte nok.

[ThOMas]

Tack för era många synpunkter och delande av erfarenheter. Men jag känner inte att frågan är riktigt besvarad. Rita Verena Nylunds och Myas inlägg har hjälpt mig en del, men jag är fortfarande förvirrad.

Det är möjligt och till och med troligt att många som lever Oshos lära egentligen far illa fastän de förnekar det, men rörelsen lever vidare och får nya anhängare som väljer det livet frivilligt. Och det fungerar tydligen för vissa, åtminstone. För att ta ett annat exempel, så är det vanligt och inte särskilt tabu längre med så kallade one-night-stands i vårt samhälle. Och jag menar, om nu _det_ fungerar... då torde väl också two-night-stands och three-night-stands fungera. Eller varför inte 50-night-stands? =)

Samtidigt så känner jag så väl igen Mintdroops med fleras beskrivning av att det i så fall "saknas något". Och hur kan man älska _med_ någon som man inte älskar?

Det jag frågar efter är alltså inte vad man bör eller inte bör, utan hur det överhuvudtaget _kan_ fungera utan att det känns falskt och fel. Hur gör man, ni som har erfarenhet av att ha ett fungerande öppet förhållande?

[Mintdroop.]

Jeg forstr poenget hennes. Blir du utstt for det samme gang på gang og ikke lærer helt på en måte blir det jo til til slutt at du innbilder deg at du ikke er mere værdt noe annet enn det å kun ha sex for sexens skyld. Du ser jo ikke noe annet og hvis en evnt partner finner deg osv så kan det hende du blir for blind til å registrere det.